28 oktober 2009

EN SOLIDARISK VÄG FRAMFÖR MIG

Idag fick jag tag i Olof Meurling, Begum Rokeyas man, i telefon (se bloggarna 27 sep och 9 okt). Jag kunde då personligen tacka för Rokeyas brev och det vackra kuddvaret (som för övrigt fått en hedersplats i soffan i vårt arbetsrum). Huvudsyftet med samtalet var emellertid att framföra att jag och min familj är beredda att åka ner till Bangladesh nästa år. Tydligen är den bästa tiden dec-feb, vilket i så fall talar för en resa i december 2010. Olof skulle prata med Rokeya och sedan återkomma.

Det känns som om jag långsamt börjar väcka något inom mig som jag inte varit så medveten om. Den senaste tiden har jag inte alls orkat förbereda våra semesterresor men den här resan vill jag verkligen förvalta på bästa tänkbara sätt. För mig är det viktigt med ett äkta engagemang och genom att åka till Bangladesh och se förhållandena där kommer jag alldeles säkert bli engagerad. Jag kan skönja en väg framför mig men den är ännu oerhört diffus, just nu går jag bara på en känsla i mitt inre. 2010 blir ett mycket spännande år!