8 oktober 2009

MINA BARN OCH EN FRANSKLÄRARE

Jag är lyckligt lottad som har två underbara barn! Som ung var jag egentligen aldrig särskilt barnkär. Jag gick aldrig fram till barnvagnar och smågullade med bebisarna och jag kunde tycka att det var svårt att prata med barn. Men när juridikstudierna och tingsmeriteringen var avklarade och jag hade ett fast arbete började även min biologiska klocka ringa.

Då, när barnen kom in i mitt liv, förstod jag vilken fantastisk förmån det är. Varje dag gläds jag över mina barn. Varje dag säger de att de älskar mig på det där innerliga sättet. Varje dag kommer de till mig för att få pussar och kramar. Det är underbart att vara mamma! Lite då och då kryper jag ner i deras sängar när de ska sova. Ibland övar vi lite extra på läxan och ibland pratar vi om svåra saker. Igår behövde äldste sonen nackmassage och idag diskuterade jag och yngste sonen om han skulle välja franska eller spanska i skolan. Mitt mest intressanta bidrag i språkfrågan var att jag fortfarande kan beskriva min fransklärare på franska "Il marche comme un canard et il a des yeux comme un poisson mort", vilket nog inte gav någon vidare ledning men däremot ett gott skratt!

Yngste sonen älskar när jag legat i hans säng för han säger att doften av mig efteråt känns så trygg. Själv minns jag att jag älskade min mammas nattlinne just pga doften och att jag ofta hämtade det när de var borta någon kväll. Barn är livet och trygghet är den finaste gåva de kan få från sina föräldrar.