2 november 2009

TALSKRIVARE

Så var det dags för ännu ett tal, den här gången till invigningen av Jönköping Open på fredag. Det lär nog ta ett par kvällar. Sedan jag blev ordförande i kommunfullmäktige 2006 så har jag skrivit enormt många tal. För mig är det viktigt att mina tal är genomtänkta, intensiva och korta. Jag gillar nämligen inte själv långa ostrukturerade tal...

För den som talet riktar sig till är det en fråga om respekt att talaren är väl förberedd och uttrycker sig på ett någorlunda tänkvärt sätt. Ibland är det någon som ska tackas, ibland något som ska invigas och ibland förväntas jag bara säga något trevligt. Men i samtliga fall finns det en mottagare med förväntningar. Framförallt gillar jag när jag kan få till en mycket personlig vinkling och när mina tal väcker känslor.

Jag minns talet till Sofia Paldanius på Jönköpingsgalan förra året, hon var så glad att jag förstod att idrott handlade om passion. Jag minns nyårstalet 2007 när jag efteråt fick höra att en och annan fått en tår i ögonvrån. Mitt tal på Förintelsens dag förra året, som handlade om en annan folkpartist och hennes mormors tid i ett förintelseläger, fick jag också mycket beröm för. För mitt senaste tal för Culinary Heritage Europe fick jag höra att det var bland de bästa kommunala tal arrangören hade hört.

Men det tar tid att skriva bra tal. Först ska det byggas upp och sedan ska det skäras ned, som en god sås. Jag har förstått att framstående politiker har talskrivare men om jag någonsin ska kunna använda en sådan måste denne lära känna mig ordentligt och säkerligen skulle jag ändå ändra en hel del i talet för att trivas med det. Fördelen med att skriva sina egna tal är att man alltid lär sig något, förutom om ämnet så lär man sig ibland några ord på mottagarnas språk och ibland också något om sig själv. Jag gillar att skriva tal och hoppas att det märks!