16 december 2009

MED ÖVERGREPP SOM VARDAG

Som ni säkert redan vet arbetar jag fn bara med övergrepp mot barn, både vålds- och sexualbrott. En vecka som den här känns det ganska tufft. Häktningsförhandling avseende grova sexualbrott mot flera flickor i måndags, sexuellt ofredande av en flicka i tingsrätten igår, grov fridskränkning mot två pojkar (systematisk barnmisshandel) i tingsrätten idag och misshandel av en pojke i tingsrätten imorgon.

När man själv tycker att det känns intensivt och tungt kan det vara extra lämpligt att se saken från andra hållet, nämligen från de utsatta barnens sida. Många barn lever i detta dagligen eller påverkas av enstaka övergrepp under resten av sina liv. Någon frågade mig om jag får något stöd i mitt arbete men det har jag aldrig hört talas om. Å andra sidan, vem ger alla dessa utsatta barn regelbundet stöd i deras liv?

I dagens förhandling om barnmisshandel, som gällde två pojkar 6 och 9 år gamla, framkom att de blivit slagna av sin pappa minst 1-2 gånger i månaden de senaste 18 månaderna (tidigare misshandel var för gammal för att åtala). Slagen i sig gör naturligtvis ont och orsakar både tårar och rodnader. Men det allra värsta var att höra skolsköterskan berätta att nioåringen sagt sig ha svårt att somna på kvällarna för att han varit så rädd för att bli misshandlad igen att hjärtat slagit så hårt att det gjort ont i bröstet på honom. Inte ens mitt härdade åklagarhjärta kan värja sig mot sådan själslig smärta...