29 januari 2010

KAOS BOR GRANNE MED MINA VANTAR

När klockan närmade sig 17 började helgkänslan nästan infinna sig. Växterna på tjänsterummet var vattnade. Det mest akuta åtgärdat. Min man var precis på väg att hämta pizza. Då hände det...

I veckan hade jag precis fått besked om att jag inte skulle få något klädskåp till mitt rum på Åklagarkammaren. Suck. Bestämde mig då för att faktiskt börja lägga av mig mina vantar, mössa, halsduk och uteskor i det lilla kapprummet på min våning. Hmmm. Det var inte lätt. Där låg det gamla tavlor, gamla gardinstänger, en stövellåda från en kollega som slutat mm. På ett par meters hatthylla fanns det inte plats ens för mina vantar. Nåja, tänkte jag, det tar jag tag i en annan dag. Tyvärr valde jag att göra det idag...

Just när jag skulle gå tänkte jag att nu flyttar jag åtminstone på den där lilla gardinstången så att vantarna får plats. Det visade sig dessvärre att det inte var någon liten gardinstång utan en jättelång gardinstång som doldes av de gamla tavlorna och av det faktum att den till hälften glidit ner bakom hatthyllan. Så när jag drog i stången hände det. Alla tavlor rasade ner och glas och damm yrde omkring mig. Just då ringde mannen och sa att pizzan var på väg. Suck.

Fick ägna en bra stund åt att sopa upp glasbitar och ställa ihop resterna av de gamla tavlorna. Passade på att lägga två par överblivna skor (kanske från tidigare chefsåklagare?), stövellådan, en trasig galge och lite annat i den hög som bildades. I nästa vecka får jag försöka göra mig av med högen. Kanske kan städerskan då också torka av hatthyllan för första gången på många år. Förmodligen lär ingen sakna varken tavlorna eller det andra. Jag kommer visserligen få plats med mina vantar men det blev onekligen mer ansträngande än jag hade tänkt mig. Hade varit enklare med ett klädskåp på rummet.