11 februari 2010

ATT ÄRVA EN SEMESTER

Att jag och min familj är på skidsemester är ingen slump, det beror på mina föräldrar! Under väldigt många år tog de med mig och min bror på skidsemestrar - först i Sverige, sedan till Krimml i Österrike, Vipiteno i Italien och slutligen till Maria Alm i Österrrike. Sista gången jag åkte med mina föräldrar var 1981, då följde min klasskompis Karin med. Året därefter åkte jag tillsammans med min bror tillbaka till Maria Alm men sedan dröjde det många år innan jag åkte slalom igen.

1992 läste jag tyska i tre veckor i Prien i södra Tyskland. När min man kom ner efteråt åkte vi tillsammans en dag till Reit im Winkel för att han skulle få prova på slalom. Det var definitivt med skräckblandad förtjusning men något år därefter åkte vi till Åre med vänner. Så blev det återigen ett långt uppehåll.

När yngste sonen var ca 3 år gammal började vi återuppta skidåkningen. Nu i Mullsjö och Ulricehamn. Så blev det långhelg i Hovfjället och sedan tre år i Hundfjället i Sälen. Därefter blev det två år till Hafjäll i Norge och så nu i år Kvitfjell i Norge. Kanske blir det Alperna nästa år?

Min far lärde sig åka slalom genom att läsa böcker. Jag och min bror fick däremot gå i skidskola några gånger, bland annat i Österrike. Jag strävade alltid efter att åka så parallellt som möjligt. När jag nu ser yngste sonens förtjusning över sina snygga carvingspår i pisten är cirkeln sluten. Mina föräldrars initiativ har möjliggjort den semester som vi älskar. Vilket fint arv!