2 februari 2010

DET STÖRSTA SKYDDET ÄR DET EGNA BETEENDET

Läste häromdagen att var fjärde åklagare som är medlem i fackförbundet Jusek har varit utsatt för något slags hot, våld eller liknande under de senaste två åren. Allt enligt en ny enkätundersökning. Ungefär 900 åklagare är medlemmar i Jusek och av dem har drygt 400 svarat på enkäten. Jag är själv medlem i Jusek och jag är en av dem som svarat på enkäten.

Enligt Jusek handlar det om allt från subtila hot till rena våldsyttringar i rättsalen. 40 procent av åklagarna säger att de känner sig otrygga på jobbet. För att utföra sitt jobb på ett rättssäkert sätt kräver nu facket att skyddet mot åklagarna ökar.

Jag har jobbat som åklagare i 17,5 år nu och aldrig blivit utsatt för hot eller våld. En del av förklaringen till det kan vara att jag inte arbetat med organiserad brottslighet och naturligtvis kan det vara ren tur. Men jag tror faktiskt att min pappa är en del av förklaringen! Min pappa, som också varit åklagare, lärde mig som ung jurist att skilja på människor och deras gärningar. En devis som jag har försökt leva efter i hela mitt liv.

Jag bemödar mig alltid om att bemöta misstänkta, åtalade och anhöriga på ett värdigt sätt. Det är därför bara ett fåtal som blivit arga på mig genom åren. Ilska kan naturligtvis yttra sig i arga brev och arga samtal men det tycker jag att jag som åklagare får stå ut med, försöka förstå och bemöta så balanserat som möjligt. Jag har, till skillnad från nästan alla mina kollegor, inte hemliga telefonnummer.

Visst är det bra om skyddet för åklagarna ökar, särskilt för de mest utsatta. För oss lite mer vardagliga åklagare tror jag däremot att det största skyddet är det egna beteendet och inställningen till andra människor. Det är viktigt att vara medveten om att det ofta finns en förklaring till varför människor begår brott. Det är naturligtvis ingen ursäkt men ett gott skäl att bemöta även brottslingar med värdighet.