12 maj 2010

VISSA GROVA SEXUELLA ÖVERGREPP GER SAMMA STRAFF SOM EN RATTFYLLA

Idag kom domen. Mediabevakningen var intensiv. Förskolläraren dömdes till 2 års fängelse för 12 grova sexuella övergrepp mot barn, ett sexuellt övergrepp mot barn, ett sexuellt ofredande och barnpornografibrott bestående både i att ha skildrat barn i pornografisk bild och att ha innehaft barnpornografiska bilder.

Minimistraffet för ett grovt sexuellt övergrepp mot barn är 6 månaders fängelse. Då kan man naturligtvis fundera över om det är rimligt att 12 sådana grova övergrepp bara ger 24 månaders fängelse. I Sverige är det så att det första brottet ger fullt straff men att man för övriga brott får mindre än hälften av straffet. I det här fallet har rätten uppenbarligen inte ansett något av de grova övergreppen vara värt mer än minimistraff och dessutom har "mängdrabatten" varit dramatisk.

Om man tänker sig att det första grova övergreppet gav just 6 månaders fängelse så blir det i snitt bara 1,6 månads fängelse för vart och ett av de övriga grova övergreppen. Då har jag inte ens räknat med det sexuella övergreppet som inte bedömdes som grovt, det sexuella ofredandet och barnpornografibrotten. Är det verkligen rimligt? Det rör sig ju faktiskt om en förskollärare som utnyttjat 4 barn som varit 2-5 år gamla, när han dessutom varit kontaktperson för två av flickorna.

En annan intressant fråga är hur olika rätten kan bedöma sexuella handlingar. En domare på samma domstol har för bara något år sedan bedömt ett exakt likadant men mycket kortvarigare sexuellt beteende mot en nästan exakt lika gammal flicka som våldtäkt mot barn. Det är inte bra.

I december frigavs mannen därför att tingsrätten ansåg att risken för att han skulle förstöra utredningen var mindre värd än mannens frihet. Detta trots att han då uppenbarligen skulle dömas för åtminstone de två övergrepp som han fotograferat och därigenom ha rätt att avräkna tiden i häktet från det kommande fängelsestraffet.

Sammantaget kan jag inte låta bli att uppröras över domarnas milda syn på den här typen av övergrepp mot barn. Barnens trygghet är värd mindre än gärningsmannens frihet. Ett grovt sexuellt övergrepp mot ett litet barn är inte värt mer än en rattfylla om man passat på att förgripa sig mot flera barn...

Det är ännu inte klart om jag ska överklaga. På åklagarkammaren är det nämligen så att man för att överklaga måste ha tillstånd från chefsåklagaren eller vice chefsåklagaren, en princip som man i och för sig kan ifrågasätta. Jag avser emellertid att diskutera domen med någon åklagare på Utvecklingscentrum i Göteborg som har det samlade greppet om åklagarnas handläggning av sexualbrott. Senast inom tre veckor måste jag ha bestämt mig.