11 juni 2010

JAG KOMMER ALLTID ARBETA FÖR KVINNORS OCH BARNS BÄSTA

Varför blev jag politiker? Jo, efter att ha arbetat med våld mot kvinnor under ett par år insåg jag att det är ett strukturellt problem. Det krävs en överblick, en politisk vision och ett politiskt mod att vidta åtgärder. Folkpartiet har både i kommunen och nationellt fått igenom handlingsplaner för att intensifiera arbetet mot våld mot kvinnor. Att se detta våld som ett strukturellt problem innebär inte att man påstår att ALLA män slår sina kvinnor. 

I mitt arbete med övergrepp mot barn börjar jag också där se strukturer och jag strävar efter att politiskt förändra dessa. Därför tog jag initiativ till Glädjetjuven, ett skolprojekt för förebyggande av våld. Därför tog jag initiativ till ett stödcentrum för unga brottsoffer. Därför vill jag ha en lokal barnombudsman. Därför vill jag ha ett mobbningsbrott. Därför vill jag ha ett barnahus. Och därför vill jag se över hur informationen fungerar till våra nyanlända när det gäller vårt förbud mot barnaga.

Att se ett problem och försöka åtgärda det kan aldrig vara diskriminering. För mig är det oacceptabelt att se ett problem och sopa det under mattan. Om vi kunde tala om de problem vi har i samhället skulle problemen inte bli så stora eller svårhanterade. Min avsikt är att färre invandrade mödrar ska hamna i belastningsregistret, att fler mödrar ska få stöd i sin föräldraroll och att färre invandrade barn ska behöva utsättas för våld. Det betyder inte att jag anser att ALLA invandrade mödrar misshandlar sina barn.

Jag kommer alltid arbeta både för kvinnors och barns bästa - oavsett om de är svenska, thailändska eller av annat nationellt ursprung.