20 juni 2010

VÄTTERNRUNDAN - EN FRÅGA OM SMÄRTHANTERING

















Igår morse kl 02.10 startade jag och min man i Motala. Tyvärr hade vi inte hunnit sova mer än 4 timmar men det kändes ändå rätt bra. Precis som förra gången började det regna redan när vi cyklade ut på bron, fast i år regnade det betydligt mindre. Eftersom jag haft problem med mina muskelfästen under knäna var årets strategi att ta det lugnt och försöka komma till Jönköping utan smärtor. Det gick så där, redan efter 6 mil började jag få känningar. På vägen njöt vi däremot av en enastående vacker soluppgång! Överhuvudtaget är den första tredjedelen den roligaste på hela rundan. Vid Hamnparken stod sedan Ylva och Kjell och hejade på oss - det värmde verkligen!!

Efter en grötfrukost och lite klädombyte hemma fortsatte vi cykla. Jag hade tyvärr då ont bara av att gå ner för trappan till cykeln. När vi började cykla mot Fagerhult och det återstod 19 mil bestämde jag mig. Hela livet består av olika sorters smärtor, det är bara att ta sig igenom. Skulle jag ändå ha ont kunde jag lika gärna cykla fortare, så vi cyklade på som bara den! I Hjo passade både jag och min man på att utnyttja den massage som ingår i loppet. Då fick jag veta att mina problem sannolikt beror på att jag inte stretchat rumpan ordentligt under cykelpauserna. Jag fick rejäl massage på utsidan av lårens framsidor och instruktioner om hur jag skulle stretcha. Den massagestunden räddade min runda! Visserligen hade jag ont under sammanlagt 24 mil men smärtan blev inte värre efter Hjo. Dessutom hade jag värktabletter och smärtstillande kräm med mig den här gången.

Visserligen tog rundan längre tid än förra året men det gör ingenting, det viktigaste i år var att komma i mål. Den här gången passade vi dessutom på att ta massage även efter målgången, vilket gjorde att jag faktiskt har mindre ont idag än jag hade dagen efter förra årets runda. Men som en erfaren cyklist sa - 30 mil på cykel gör alltid ont...Både jag och min man tyckte att allt gick lättare i år - backarna var enklare, pauserna kortare, konditionen bättre och humöret på topp. Nu vet jag dessutom hur jag ska göra för att slippa få ont i knäna mer! Självklart har vi därför redan bestämt oss för att cykla Vätternrundan även nästa år! Tills dess ska vi satsa på att träna mer tempocykling tillsammans så att vi också kan prestera en bättre tid. Att tillsammans träna inför och cykla Vätternrundan stärker både kroppen, själen och äktenskapet!