6 september 2010

VISST FINNS DET KRAFTER KVAR!

Så har ännu en dag passerat. Min tidsuppfattning börjar bli allt sämre, timmarna rullar förbi i ett oerhört högt tempo och varje dag är en arbetsdag. Åklagarsysslor, valstugearbete, föräldramöte, insändare och minnesord, planering av manifestation, bokningar av personliga möten och intervjuer, mängder med mail, bloggande.

Emellanåt känner jag mig ordentligt trött men så plötsligt kommer min väninna med kaffe och bullar till valstugan, en väljare berättar om behovet av att se dyslektiker, en ung kille med diabetes blir glad över att man kan bli något trots sjukdomen, vimlet av liberala valarbetare i orange jackor, de positiva tillropen på Facebook, alla folkpartistiska insändare och stora kramar från sönerna. Visst finns det krafter kvar!