19 oktober 2010

RELATIONSVÅLDET SOM GEMENSAM NÄMNARE

Klockan är drygt 21.30 och jag är fullständigt slut. Stressade in på jobbet under 1,5 timme i morse för att hinna med några akuta saker. Tog sedan tåget till Nässjö för att träffa flera andra relationsvåldsspecialister (alla kvinnor). Efter lunch hängav vi oss lystet åt diskussioner om allehanda funderingar och problem avseende övergrepp mot barn, alltifrån vår belastning till olika diarieföringsrutiner. 11 kompetenta tjejer med särskilt engagemang för utsatta kvinnor och barn - kan det bli bättre?

På åklagarkammaren känner man sig annars väldigt ensam. Det är därför verkligen uppfriskande att få höra hur andra har det och känslan av samhörighet är värmande! Trots att alla har hysteriskt mycket att göra och säkert lär få panikkänslor när vi återvänder till våra arbeten imorgon så är alla väldigt fokuserade och motiverade. Det är naturligtvis ingen tillfällighet att det nästan bara är kvinnor som är relationsvåldsspecialister. Relationsvåldsärenden har genom åren haft lägst status av alla ärenden på åklagarkamrarna och ses fortfarande inte som kammarens ansvar utan som den enskilda åklagarens ansvar. När mängdbrottsärendena samlas på hög görs gemensamma insatser och som tack bjuds det på pizza. När relationsvåldsärendena däremot blir för många får specialisterna arbeta själva på kvällar och helger, utan pizza...