30 december 2010

FRÅN ETT LIVSKAPITEL TILL ETT ANNAT




















Så har jag då slutat som åklagare. Min sista dag blev verkligen den bästa tänkbara. Jag överlämnade en välskött rotel till kammarledningen och fick dessutom tid över att hjälpa kollegor med lite småsaker, vilket blev väldigt uppskattat. På eftermiddagen kom ett helt gäng med poliser för att avtacka mig. Alldeles särskilt tacksam blev jag för de poliser som åkt ända från Värnamo och Eksjö för min skull. Jag fick både presenter och vackra blommor som nu lyser upp hemma! Till och med min administratör Anne-Marie Fransson hade köpt ett jättefint armband till mig och höll ett värmande tal. Före jul fick jag förresten ett väldigt fint julfat och en blomma av min kollega Erik Schreiber. Anne-Marie och Erik kommer jag aldrig att glömma, bättre arbetskamrater än så kan man inte ha!

Nu ska jag och min man fira med champagne att ett kapitel i mitt liv avslutats! Därefter ska jag använda nyårshelgen som ställtid inför nästa veckas efterlängtade nystart som kommunalråd. Jag tycker att Karin Pilkvists artikel om mig i Jönköpingsposten var riktigt bra, tycker hon har fått ganska god "kläm" på mig som person och rubriken att jag "sveper" in i Rådhuset var ett bildspråk som jag verkligen gillade. I tisdags ringde Mats Green och önskade mig ett Gott Nytt År och varmt välkommen till Rådhuset. Marie Gustafsson på stadsdirektörens kansli har fixat och donat med mina möbler, mobil och dator så jag känner mig redan väl omhändertagen. På söndag ska jag och min man på Nyårsmingel hos Landshövdingen. Nu vänder jag blad i mitt liv och jag ÄLSKAR redan nästa kapitel!!

29 december 2010

KRYSSNING I SUNDARBANS































Vill visa er några vackra bilder från vår fantastiska båtresa i Sundarbans, mangrovedjungeln i södra Bangladesh som av Unesco klassats som ett världsarv. Här ska det finnas bengaliska tigrar och därför hade vi beväpnade vakter med oss men det närmaste vi kom en tiger var ett spår som bara var några minuter gammalt. Däremot fick vi faktiskt se en apa och en del vackra fåglar.










































Längs strandkanten på väg till och från staden Khulna, som båtresan utgick ifrån, såg vi en hel del fascinerande vardagsliv. På båten träffade jag märkligt nog en annan åklagare, från Bangladesh, som snart skulle börja sin valkampanj för att bli borgmästare. I våra hytter bestod sängarna av grova plankor, min madrass var inte mer än 2 cm tjock och toaletten intill var bara ett traditionellt keramikhål i golvet. Även om standarden var otroligt låg med våra mått mätt så var det här en "lyxkryssning" för de andra passagerarna.




























28 december 2010

ATT SLUTA MED FLAGGAN I TOPP

Är fullständigt fokuserad på att avsluta mitt arbete på Åklagarkammaren på bästa tänkbara sätt. Har varit extra tidigt på jobbet och arbetat 10 timmar både igår och idag. Har bara ett par ärenden kvar att gå igenom. Har påmint i alla ärenden, uppdaterat diariet, slängt nästan alla dokument och mail på datorn och tömt varenda hylla. Håller som bäst på med avslutande statistik, synd bara att jag inte får vara med och uppdatera siffrorna efter årsskiftet...

På torsdag är det min allra sista arbetsdag. Under eftermiddagen bjuder jag åklagar- och poliskollegor på tårta för att tacka för våra 18 år tillsammans. Återstår nu bara en växt att bära hem och lite småsaker på skrivbordet. Är viktigt för mig att avsluta på ett sätt som jag kan vara stolt över och som innebär minsta möjliga belastning för mina kollegor. Ser fram emot att dessutom ha tid att avrunda torsdagen med en gemensam fika och några avslutande ord till de som finns på plats. Ett gott avslut är den bästa grunden för en nystart!

27 december 2010

JÖNKÖPING STÖDER SKOLOR I BANGLADESH

I Bangladesh fick vi förmånen att besöka många olika skolor. Vi började i en av SUS:s byskolor i Netrakona med jordgolv och väggar av plåt där barnen skrev på griffeltavlor men lärde sig engelska redan från andra klass. Vi passade på att visa Glädjetjuven, textad på bangla, på en bärbar dator. Jag tror faktiskt att de uppskattade filmen. Under resan överlämnade vi många filmer till SUS, Sangjogs och Taizébrödernas skolverksamhet.






























Vi besökte även två andra byskolor, på en ö utanför Narsingdi, som finansieras av Vänortsföreningen Jönköping-Bangladesh där vi välkomnades med blomstergirlanger. Skolorna inriktar sig på barn som av olika skäl hoppat av skolan för att försöka få in dem í skolsystemet igen. I Mymensingh besökte vi en byskola som drivs av Taizébröderna och som får bidrag från Föreningen Byskolorna i Mymensingh.

En fantastisk känsla att se att Jönköping så aktivt bidrar till barns framtid i Bangladesh!! Ge gärna ditt stöd till Vänortsföreningen Jönköping-Bangladesh (http://www.bangladesh.nu/) eller till Föreningen Byskolorna i Mymensingh (c/o Magdalena Sandgren, Rosenlund Väderberg 10, 563 93 GRÄNNA).





















I Narsingdi fick vi också besöka en privatskola där all undervisning skedde på engelska redan från förskolan. Lärarna var otroligt positiva och hoppades på att fördubbla elevantalet. Vi fick också besöka Universitetet i Narsingdi och träffa några av professorerna där. Universitetet hade olika former av studentbostäder för särskilt duktiga eller behövande studenter. Universitetets största problem var att resurserna inte räckte till tillräckligt många lärare.


















26 december 2010

EN KLÄDFABRIK I NARSINGDI

I Narsingdi blev vi väl av omhändertagna av Mohammed Shafiqur Rahman, från organisationen Sangjog. Vi fick se många spännande saker som jag kommer berätta mer om senare. Med tanke på min förra blogg vill jag som jämförelse visa er några bilder från en mycket stor tygfabrik som vi besökte. Till fabriken köptes det upp tyger från väldigt många små lokala tygproducenter, vilket innebar ett stort stöd bl a till landsbygden. För att tyget skulle bli enhetligt fick det tvättas och blekas i många omgångar.













































Sedan färgades tyget i många vackra färger. Mönster ordnades med stora schabloner. Tygerna såldes sedan inte bara i Bangladesh utan exporterades till flera andra länder för produktion av kläder. Hålla gärna ögonen öppna, fler kläder än man kan tro är producerade i Bangladesh eller av tyger från Bangladesh.
















































Strax efter att vi kommit hem utbröt en klädarbetarstrejk i Bangladesh. Minimilönen höjdes den 1 december från 1 662 till 3 000 taka (från 160 till 290 kronor) i månaden, men arbetarna strejkade därför att de ansåg att företagen inte åtlytt detta.

24 december 2010

HANDGJORDA PLAGG FRÅN NETRAKONA







































När vi kom till Rokeya och SUS i Netrakona i Bangladesh beställde vi omgående figursydda kläder. Pojkarna och min man beställde skjortor. Själv beställde jag en salwar kameez - en traditionell kvinnodräkt bestående av vida byxor som är tajtare vid vristerna, en sarongliknande skjorta och en matchande sjal. Allt detta för att visa respekt vid besök på landsbygden men också för ge ett litet men välmenat stöd till SUS klädproduktion.




















Hos SUS gjordes och färgades tygerna för hand. Mönster kunde broderas eller göras med vax, antingen för hand eller med hjälp av stämplar. Alla kvinnorna var sådana som behövt lite extra hjälp och stöd för att få bättre liv. Känns väldigt roligt att ha dessa kläder som minnen från vår resa och som en påminnelse om SUS oerhört viktiga arbete i Bangladesh.












22 december 2010

UNDRAR OM DET BLIR NÅGON JUL...

Igår var jag så glad och såg verkligen fram emot julen, nu vet jag inte riktigt hur det blir. Svärföräldrarna och min svåger bestämde sig idag för att inte komma upp eftersom svärfar just nu inte mår riktigt bra. Imorgon ser det dessutom ut att komma så mycket snö i Skåne att det är tveksamt om mina föräldrar och bror kommer kunna köra upp. Sitter i vårt julfina hem och känner så tydligt att julstämningen inte sitter i prydnadssakerna utan i familjen. Flexibla som vi genom åren lärt oss vara så kommer vi naturligtvis lyckas fira någon form av jul ändå. Kände mig tålmodig i Bangladesh men den överhängande risken av att för första gången som jag kan minnas behöva fira jul utan föräldrarna känns tungt. Hoppas, hoppas att det inte inte blir så...

21 december 2010

EN RIKTIGT BRA DAG

Idag har det varit en riktigt bra dag! Var på jobbet redan kl 07.45. Överlämnade present till min sekreterare på Åklagarkammaren och höll ett litet tal till henne. Hann med många ärenden. Överlämnade flera böcker till en kollega och en krukväxt till en annan kollega. Min sekreterare bjöd på hembakta kakor på eftermiddagsfikat. Fick tid för synundersökning efter arbetet och konstaterade att jag numera glädjande nog ser mycket bättre på nära håll än jag gjort innan - vilket dessvärre innebär att jag behöver väldigt dyra progressiva glasögon... Nåja. Jag hittade jättefina julklappar till mina brorsdöttrar. Köpte tre sorters julté på Kahls - rött, grönt och svart. Lyckades dessutom hitta en jättefin klänning på Grändens rea. Lyckades också få tag i grön mossa, trots att jag fick höra att det var ont om sådan mossa i år pga all snö. Var på så strålande humör att jag inte kunde låta bli att titta in på Parelle och önska innehavaren Maria en riktigt god jul. När jag kom hem hade yngste sonen bakat muffins för att överraska mig. Ser ut att kunna bli en riktigt, riktigt härlig jul i år!!

20 december 2010

PYSSEL BÅDE HÄR OCH DÄR

Sju dagar kvar som åklagare. Har varit riktigt flitig idag. När man inte har förhandlingar hinner man väcka många åtal och ge många direktiv till polisen. Satt kvar ända till 19.00 idag och gick hem samtidigt som de män som polerat golv på kammaren. Å andra sidan hade jag haft en trevlig långlunch med min bästa väninna!

Har ägnat kvällen åt ännu lite jylpyssel. Julgardinerna i köket är nu upphängda och de flesta julsaker utplacerade. Julgranarna, en ädelgran och en i äkta plast till barnen, får vänta ett tag till. Imorgon kväll är det dags att dekorera matbordet. Förhoppningsvis kommer mina beställda "julkort" snart - för säkerhets skull bara försedda med en nyårshälsning :)

Förberedelserna inför mitt nya jobb pågår. Nya möbler, dator och mobiltelefon beställda. Telefonnummer bokat. Anställningsavtal undertecknat. Preliminärt inpasseringskort ordnat. Har redan börjat få lite telefonsamtal och mail men försöker så gott jag kan njuta av ytterligare en tid med politisk "ledighet". Vill ha riktigt fulladdade batterier när jag börjar i Rådhuset den 3 januari.

19 december 2010

JULSTÄDNING OCH EN MATTA FRÅN BANGLADESH

Har ägnat hela helgen åt julstädning. Många saker att plocka undan. Loppishögen på vinden blir allt större. Mycket av julpyntet framplockat. Julgran inhandlad men det var nog i sista stund - det var en intensiv julgranskommers utanför Statoil och inte många granar kvar att välja på. Alla golv våttorkade. Uppfarten och altanen nyskottade. Belönade oss med lite glögg och under kvällen även lite nylagad brunkål. Julstämningen börjar sakteliga infinna sig!




















I pojkarnas TV-rum la vi  ut en matta som vi köpte i Mymensingh. Taizébrodern Johannes Sandgren var med om att starta upp ett mattväveri för funktionsnedsatta kvinnor, de flesta dövstumma. Vi passade på att hälsa på och fotografera några av kvinnorna. Johannes har själv designat flera av mattornas mönster, bl a den matta vi köpte. Kvinnorna har haft en riktig mästare som lärare så mattorna de gör är av mycket fin kvalitet. Jag tänker mycket på Bangladesh. Det känns som om landet har hittat en alldeles egen liten vrå i mitt hjärta!

17 december 2010

SNART STÄNGER JAG ÅKLAGARDÖRREN BAKOM MIG

Nedräkning av min återstående tid som åklagare pågår. I torsdags hade jag mina sista förhandlingar i domstol. Passade på att återlämna min nyckelbricka till tingsrättens lokaler. Under torsdagskvällen hade vi sedan julfest på Åklagarkammaren. Mot slutet av kvällen blev jag avtackad efter nästan 18,5 år som åklagare. Min chef Stefan Edwardson höll ett mycket trevligt tal till mig som jag verkligen uppskattade. Själv passade jag på att överlämna presenter till de arbetskamrater som betytt allra mest för mig under de här åren. Nu återstår bara 8 arbetsdagar. Min sista arbetsdag, den 30 december, kommer jag att bjuda på avskedstårta. Tills dess hoppas jag ha fått undan så många ärenden som möjligt av de som nu fullständigt översvämmar mitt skrivbord. Min återstående litteratur ska jag dela ut bland mina kollegor och sedan blir det bara en flyttkartong med krukväxter och lite småsaker kvar att ta med hem. Sedan stänger jag åklagardörren bakom mig och tar ett stort kliv in i Rådhuset!

15 december 2010

RENLIGHET - ETT RELATIVT BEGREPP
















I Bangladesh fanns det sällan toalettpapper (men å andra sidan hade vi själva både toalettpapper och handsprit med oss i våra väskor). Många äter med höger hand (men å andra sidan tvättade de alltid händerna noga både före och efter maten). Vi besökte skolor och bymöten som hölls på jordgolv (men å andra sidan satt man på bastmattor som man inte fick ha skor på). Handdukar var sällan rena (men å andra sidan fanns det gott om tissues överallt). Många golv var smutsiga (men å andra sidan fanns det badtofflor i varje badrum).









Det fanns sällan varmvatten (men å andra sidan fanns det hygiendusch till de flesta toalettstolar). Det fanns ofta insekter eller ödlor på rummen (men å andra sidan fanns det oftast moskitonät eller insektsspray). På marken var det mycket skräp (men å andra sidan sällan någon dålig lukt). De flesta toaletter på landsbygden bestod av hål i marken/golvet (men å andra sidan slapp man då smutsiga toalettstolar och uppfällda toalettlock). Handfaten var nästan aldrig rena (men å andra sidan fanns det alltid plasthinkar i badrummen). Många på landsbygden tvättade sina kläder i det smutsbruna vattnet (men å andra sidan såg många väldigt fräscha ut).

14 december 2010

HYSTERISK TRAFIK I BANGLADESH
































Trafiken i Bangladesh är helt hysterisk. Vägarna är ganska dåliga och inte alls dimensionerade för den stora befolkningen. På gatorna är det väldigt blandade trafikanter - cyklar, rikshaws, personbilar, lastbilar, bussar och därutöver fotgängare, tiggare och försäljare. Kollektivtrafiken är överfull. Bussarna är så slitna och uppskrapade längs sidorna att de borde skrotats för länge sedan. De nyare bilarna har förstärkta stötfångare. På grund av överbelastningen tog det oss en dag 5 timmar att åka 12 mil. Många bilar går på biogas men fortfarande ligger avgaserna tungt över Dhaka.



































Ofta är det fler bilar i bredd än det finns körfält. Blinkers används ganska sällan men i gengäld tutar och plingar alla hela tiden. En chaufför berättade att han fick byta sin biltuta varannan månad! Omkörningar görs både på höger och vänster sida. Vägen till Durgapur i norra Bangladesh, vid gränsen till Indien, var nästan inte farbar. En dag när det regnade mycket på natten stod vattnet högt på gatorna i Dhaka. Det finns nästan inga övergångsställen. I några större korsningar stod det poliser och dirigerade trafiken, ibland med en vanlig pinne.

13 december 2010

TÅLAMODSÖVNINGAR I BANGLADESH
















Igår kom vi hem efter två veckors semester i Bangladesh! Resan har bjudit på så många otroliga upplevelser att det kommer att fylla flera av mina bloggar framöver. Inte trodde jag att jag var så tålmodig, lugn och tillitsfull som jag var i Bangladesh. Jag har helt litat på de människor som vi besökt eller som varit ansvariga för oss på annat sätt t ex i form av logi eller transport. Jag har klarat att vänta i evigheter på toalett, mat och att komma fram i trafiken. Jag har tvättat mig i kallvatten, varit svettig större delen av tiden och haft smutsiga kläder. Utan att veta dagens planering. Utan att veta exakt var jag varit eller vart jag varit på väg.

Jag lyckades ha en positiv inställning nästan hela tiden. Jag har varit glad åt att kunna tvätta mig istället för att vara missnöjd med att vattnet varit kallt. Jag har varit glad åt att vi bara bott två i varje rum istället för missnöjd med att det varit smutsigt. Till och med när jag ramlade i Sundarban (djungeln) och skadade min ena fot gladdes jag åt att den inte var bruten istället för att deppa över att den var så svullen. Jag har hållit ryggen extra rak och bjudit på mitt allra bredaste leende för att försöka utstråla värdighet när jag presenterats i olika betydelsefulla sammanhang trots att jag varit smutsig, hungrig och kissnödig!