22 februari 2011

ETT VACKERT FARVÄL OCH ETT DESPERAT BEHOV AV VARDAG

Hemma igen efter begravningen. Tänk att man kan bli så trött av känslor! Det blev en mycket vacker begravning. Väldigt många vänner hade kommit för att ta farväl. Många, många vackra blommor prydde kapellet. Förstoringen på svärfar, stort leende på sin 75-års fest förra sommaren gjorde det lättare för oss sörjande att fokusera på våra minnen av honom före sjukdomen. Svärmor samlade enorm kraft och sjöng för sin avlidne make och min man lyckades hålla ett mycket trevligt tacktal till alla. Sammantaget blev det en mycket värdig begravning. Funderar faktiskt på om jag borde planera min egen...

Själv längtar jag nu bara efter att komma in i någon form av vardaglig rutin. Snart är mitt arbetsrum färdiginrett och äntligen har jag fått ordning på min telefonsvarare. Fortfarande krånglar synkroniseringen mellan min dator och min mobil och snart måste jag byta min privata mailadress. Kylen är beklämmande tom och tvättstugan deprimerande full. Måste cykla i garaget snart igen, kanske redan imorgon. Efter skidsemestern är jag i stort behov av att vänja mig av vid att fika :) Vore dessutom skönt att slippa läsa sammanträdeshandlingar och besvara mail i bilen...