21 september 2011

MÖJLIGHETERNA ATT FÅ BESÖKSFÖRBUD MÅSTE VARA LIKA I HELA SVERIGE

Idag blev jag uppringd av en journalist som undrade över min syn på Stiftelsen Tryggare Sveriges rapport som visar att det är stora skillnader mellan landets åklagarkamrar när det gäller andelen beviljade besöksförbud. Enligt journalisten beviljas det på Åklagarkammaren i Jönköping väsentligt färre besöksförbud än på många andra åklagarkamrar i Sverige. Det är naturligtvis inte acceptabelt. Det är viktigt att de som ansöker om besöksförbud bedöms likvärdigt, oavsett var i landet de bor. Det är verkligen inte bra om det är svårare att få besöksförbud i Jönköping än genomsnittligt sett i Sverige. Min minnesbild är emellertid att det inte är första gången som just den kritiken riktas mot Åklagarkammaren i Jönköping.

För att komma till rätta med detta geografiska lotteri menar Stiftelsen Tryggare Sverige att åklagarna måste grunda sina beslut om besöksförbud på strukturerade hot- och riskbedömningar. Jag delar den bedömningen. Flera polismyndigheter i Sverige arbetar rutinmässigt med professionella riskbedömningar men det gör inte Polismyndigheten i Jönköping. Det innebär i sin tur att åklagare i Jönköping inte har lika bra underlag för sina beslut om besöksförbud som andra åklagare i Sverige. Enligt Peter Strandell, som skrivit rapporten, finns det då en risk att besluten beror på vilken inställning den enskilde åklagaren har eller vilken kultur som råder på den enskilda åklagarkammaren.