22 april 2012

TRÄNING, KULTUR OCH EN UNDULAT

Helgen har gått i träningens tecken. I fredags cyklade jag 1,5 mil på trainern i garaget. Igår cyklade jag och min man 5 mil och idag har jag sprungit 1,5 mil. Kändes onekligen lite tungt i benen idag men det är bara några veckor kvar till Göteborgsvarvet, så det gäller att kämpa på. Läste både i Dagens industri och i Dagens Nyheter för ett tag sedan om trenden hos ledare att träna intensivt, något som definitivt gör att man bättre orkar med hårt arbete, svåra beslut och motgångar. Lite senare ikväll ska jag träna inför nästa lördags modevisning, något som kanske inte ger så mycket kondition men absolut en helt ny upplevelse!

Helgens största motgång har förstås varit att kulturchefen Anders Persson valt att sluta. Jag beklagar verkligen det men har förstått att det finns tunga personliga skäl bakom beslutet. Dessutom anser Persson att det inte satsas tillräckligt på kulturen i Jönköping. Personligen tycker jag att det senaste året präglats av stora kultursatsningar - invigningen av Spira, klimatanpassningen av Länsmuséet för 35 miljoner kr, ombyggnaden av Huskvarna Teater för 25 miljoner kr, flytt av Kulturskolan till SMoT:s gamla lokaler samt digitalisering av biografer. Därutöver pågår ytterligare spännande utveckling av kulturen i Jönköping - en ny kulturplan, en konsthallsutredning, en utvecklingsplan avseende Smedbyn, en förstudie avseende fördjupat ABM-samarbete, vidareutveckling av Kulturskolans verksamhet, nystart av Kulturhuset mm. Dessutom är kulturdebatten ovanligt intensiv. Jag kan förstå att man tröttnar på sina arbetsförhållanden men jag kan inte förstå att man inte anser att Jönköping just nu satsar på kulturen. Att förbättra vårt kulturella anseende har vi ju faktiskt skrivit in i kommunprogrammet!

En annan motgång i helgen har varit att en av våra undulater blivit sjuk. Vi pysslar om den så gott vi kan med värme och genom att ge den vatten med pipett. Att hålla en liten fågel i sin hand, tillräckligt hårt för att den inte ska kunna ta sig loss men tillräckligt löst för att inte skada den är en balansgång. Faktum är att denna lilla ynkliga fågel är det som jag fokuserar på mest just nu. Tänker intensivt på Wiehes låt "Flickan och kråkan" (som ju spelas väldigt ofta i Timbuktus version) - finns det liv är det aldrig för sent...