30 april 2012

VALBORG PÅ TABERGSTOPPEN














Här står vi alla på Tabergstoppen, samlade för att hälsa våren 2012 välkommen. Vad är det för speciellt med en bergstopp? Jag har kommit fram till 6 olika infallsvinklar.

1. Vägen dit
Det är onekligen en viss ansträngning att ta sig till en topp. Det finns förstås olika vägar upp. Till den här toppen kan man ta bilen eller någon av vandringsstigarna. Den enkla eller den svåra vägen.

2. Höjden
Höjdskillnaden kan ju kännas lite läskig. I det här fallet 343 m över havet. För en del är det en utmaning att klättra så högt som möjligt medan andra är höjdrädda. Ju högre upp man befinner sig, desto viktigare är det att tänka på säkerheten, ifall man tappar balansen.

3. Klimatet
Blåser onekligen mer här. Kanske är luften lite tunnare också? Man måste också tänka på att solen lyser lite starkare på toppen, något som är skönt för det mesta men om man inte är försiktig kan man bränna sig.

4. Perspektivet
På en bergstopp får man överblick. Här får man nya perspektiv och man kan vidga sina vyer. På den här toppen har jag hört att man kan se 7 mil åt alla håll och vid riktigt klar sikt ska man t o m kunna se Omberg som ligger 9 mil bort. Perspektivet nedifrån och uppifrån är helt olika men kompletterar varandra. Därför är det viktigt att emellanåt byta perspektiv för att kunna förstå hela sammanhanget. Just från det här berget kan man t o m ta del av utsikten hemifrån, genom webkameror. Jag kan säga att det igår vid den här tiden var en helt fantastisk utsikt mot Taberg!!

5. Livsvillkoren
Det kan kännas lite ensamt uppe på toppen men på en del toppar finns det mycket underhållning. Som den här t ex där man både kan äta, dricka och spela äventyrsgolf.

6. Attraktionskraften
För ett samhälle är det väldigt attraktivt med en bergstopp. Just den här bergstoppen lockar både människor, växter och djur och har t o m kallats miraklet i Småland. Vår nobelpristagare Tomas Tranströmer har faktiskt skrivit en dikt som bl a handlar om bergstoppar och den tänkte jag passa på att läsa upp för er. Stenarna heter den.

Stenarna som vi kastat hör jag
falla, glasklara genom åren. I dalen
flyger ögonblickets förvirrade
handlingar skränande från
trädtopp till trädtopp, tystnar
i tunnare luft än nuets, glider
som svalor från bergstopp
till bergstopp tills de
nått de yttersta platåerna
utmed gränsen för varat. Där faller
alla våra gärningar
glasklara
mot ingen botten
utom oss själva.

Avslutningsvis tycker jag att det bästa sättet att glädjas åt en bergstopp är att vara flera tillsammans på toppen. Precis som vi är samlade nu! Tillsammans med Bengt och Daniel, Månsarps Kyrkokör och Tabergs Musikkår.

Med de här orden önskar jag er alla en poetisk och insiktsfull vår och föreslår att vi här på bergstoppen tillsammans hälsar våren välkommen med ett fyrfaldigt leve - den leve - Hurra Hurra Hurra Hurra!