22 november 2012

ATT LEVA SOM MAN LÄR
















I måndags tog jag bussen till Öxnegården för ett gemensamt möte mellan områdesgrupperna på Öxnehaga och Österängen. Tillsammans diskuterade vi hur områdena skulle kunna utvecklas på bästa tänkbara sätt. På kvällen träffades Folkpartiets välfärdsteam. Vi planerade familjehemskvällen den 21 jan och vi enades om att nästa fokusområde blir stödinsatser för unga missbrukare. Hela tisdagen och onsdagen deltog jag på jämställdhetsutbildning för tjänstemän och politiker med fokus på samhällsplanering. Igår kväll tillbringade jag fyra timmar på Studieförbundet Vuxenskolan för att lära mig mer om hur man leder samtal.

Idag hade vi "kick-off" för kommunens nyinrättade nätverk för mänskliga rättigheter. Vi lyssnade på den nypromoverade doktorn Sarah Wikner som berättade om betydelsen av att sätta medborgaren i fokus. Vi firade nätverket med tårta och jag och Sarah delade ut diplom till medlemmarna. Jag tycker det är viktigt att lyfta dessa tjänstemän som verkligen kämpar för att säkerställa att de mänskliga rättigheterna följs i vår kommun och som framöver kommer fokusera ännu mer på utbildning och samverkan.

På vägen hem stötte jag på en man som jag mött under tiden som åklagare. En man med strulig bakgrund som fått ordning på sitt liv men lever på existensminimum. Vi pratade om fruktstundsproblem i skolan och han berättade stolt att han uppfostrat sin dotter till att dela med sig till de som inte har någon frukt. Precis när vi skilts åt insåg jag att även jag ville dela med mig. Jag ropade på honom och överlämnade sedan den stora salamikorv som jag bar under ena armen och önskade honom en riktigt god jul. Kan hans dotter dela med sig så kan också jag.

Att ta beslut om mänskliga rättigheter i styrande dokument är en sak. Att ta människor på allvar och sprida glädje är något annat. För mig är det viktigt att leva som jag lär.