28 september 2013

Kulturella vedermödor

Idag var det KulturDagNatt i Jönköping. Själv tillbringade jag 5,5 timmar på Kulturskolan i min lilla hörna, där jag visade flera av mina tavlor och mina diktsamlingar. Vid två tillfällen sjöng jag några av mina HBTQ-sånger på caféscenen. Det var ett härligt liv på Kulturskolan och särskilt roligt var det att möta många människor som inte brukar vara där!

Första gången jag sjöng var jag riktigt nöjd men den andra gången...Redan från början kände jag mig lite ofokuserad. Insåg att klockan var 15.30 och att jag bara ätit en kanelbulle under hela dagen. Efteråt konstaterade jag dessutom att jag, som ju är diabetiker, hade alldeles för högt socker. När jag skulle börja sjunga såg jag att det var väldigt få åhörare. Några av åhörarna hade lyssnat även den första gången och det gjorde att det kändes väldigt obekvämt att i princip berätta samma sak om sångerna som första gången. Efter första sången reste sig hälften av åhörarna och gick, visserligen förstod jag att de var på väg till något annat men det kändes ändå bekymmersamt. En bekant som satt längst ned i salen satt hela tiden framåtlutad med pannan mot sin hand. När jag sjungit halva min andra sång så insåg jag att lagt mina papper med text och ackord fel och var då tvungen att avbryta sången för att lyfta fram det rätta pappret. Under hela framträdandet höjde ljudteknikern ljudet från min gitarr mer och mer, vilket gjorde att jag fick svårt med koncentrationen. Suck...

Blev sedan hämtad av min man och vår yngste son. Var helt slut. Väl hemma lagade min man god mat åt oss och efteråt tittade vi på filmen Searching for Sugar man. Filmen gav mig ett välbehövligt perspektiv. Mina kulturella vedermödor lär mig mycket. Det är så många saker man måste hantera. Förutom allt jag lär mig i mitt utövande så får jag en enorm insikt i hur det är att vara kulturarbetare, en insikt som jag inte tror att man kan få om man bara står bredvid. Min respekt för andra kulturutövare blir större för varje dag!