2 oktober 2013

Mina tankar kring Svea hovrätts dom

Jag har läst de uppmärksammade domarna från Svea hovrätt och Solna tingsrätt om grov våldtäkt. Målet handlar i praktiken om ifall målsäganden befunnit sig i ett ”hjälplöst tillstånd” enligt lagens mening eller inte. Jag konstaterar att tingsrätten och hovrätten gjort olika bedömningar och det är inte alls ovanligt. 

Problemställningen är sällan så enkel som mediebilden vill göra gällande, så därför beställde jag domarna för att kunna göra en egen bedömning. Vis av erfarenhet som åklagare vet jag dessutom att det är väldigt svårt att få en korrekt uppfattning om ett ärende när man inte själv varit med vid förhandlingen. Efter att ha gått igenom domarna noga är jag faktiskt inte alls säker på om det är tingsrätten eller hovrätten som gjort rätt.

Exakt samma dag som åtalet väcktes beslutade riksdagen att ändra lagen men först fr o m den 1 juli. Det måste ha varit väldigt påfrestande för domarna att tvingas döma efter en äldre, mer begränsande lagtext, än efter den nya.

I den nya lagen har man ersatt begreppet ”hjälplöst tillstånd” med ”särskilt utsatt situation”. Syftet med det nya begreppet har varit att i någon mån utvidga tillämpningsområdet. När jag läser hovrättens dom får jag uppfattningen att de, om den nya lagen hade gällt, hade dömt pojkarna.

Även om den nya lagen skulle ha hjälpt målsäganden i just det här fallet så menar jag att den inte är tillräcklig, bevisbördan är fortfarande orimlig. Lagen borde ändras så att även den som inte inser men har skälig anledning att anta att den andra personen inte vill ha sex ska kunna dömas för brott.

Jag har skrivit en motion till Folkpartiets landsmöte om detta och jag har skrivit en debattartikel som bl a publicerats i DN. Jag har nu också, som Liberala kvinnors rättspolitiska talesperson, hela LK:s centralstyrelse med mig på detta förslag. 

Jag har under dagen också startat en Facebook-grupp som heter ”Ofrivilligt sex är värre än häleriförseelse”. Vad menar jag med det? Jo, idag kan man dömas för häleriförseelse om man köpt en stulen sak som man borde förstått var stulen. Den som haft sex med en 13-åring kan dömas för sexualbrott om man borde förstått att denne var under 15 år. Hur kan det då komma sig att det fortfarande inte är straffbart att ha ofrivilligt sex med någon trots att man borde ha förstått att denne inte ville? 

Det är hög tid att ta ett nytt grepp om bevisbördan för sexualbrott och öka rättstryggheten.