11 oktober 2013

Ur ramen

En ofullbordad väg fick jag gå
Från festens färgstarka ram. Korrekt.
In i vardagens passepartout

Av tomhet fylldes min själ
Nära vibrerande ord. Plåga.
Min barndom, min Akilles häl

Oväntat flödar kulturen in
I mitt vidöppna, sårbara jag. Spräckt.
En välgörande, smärtsam medicin

Allt jag vill och måste få göra
Krävande för många. Våga.
Det goda kan det onda förstöra