26 januari 2014

En utmaning för en diabetiker

Blev ingen blogg igår kväll. Jag fick nämligen stora problem med mitt socker. Som ni nog vet är jag diabetiker och ibland blir det komplikationer. Igår förmiddag köpte jag och min man nya skidor efter att ha insett att de skidor vi köpt för några år sedan snarast var turskidor och inte alls lämpade att träna och åka långt med. Det innebar att vi kom ganska sent ut till Hallby. Vi hade redan innan bestämt att vi skulle försöka åka längre och längre tid nu för att förbereda oss inför att Halvvasan tar många timmar. Det innebar att vi inte åt lunch förrän vid 14.30. Väl hemma igen la min man ner ett par timmar på att valla de nya skidorna på bästa sätt. Sedan lagade han en fantastiskt god måltid som vi åt vid 19-tiden. Jag beräknade mitt insulin som vanligt men något blev helt fel.

Under Stjärnorna på slottet föll mitt socker ner till 1,4 mmol. Ett par gånger i mitt diabetesliv har jag haft lägre socker, så lågt att det inte varit mätbart, men det är verkligen inte ofta. Jag fick vräka i mig godis för att höja sockret. När sockret sedan steg blev jag, som vanligt, helt däckad och sov mer eller mindre framför TV:n i 2-3 timmar. Kunde varken diska eller läsa handlingar till kommunstyrelsen som planerat. Sedan fick jag försöka dämpa höjningen med små insulindoser. De här gångerna hatar jag verkligen min diabetes. Först var jag arg på min man och trodde att han lagat mat med väldigt lite kalorier utan att förvarna mig :) Men sedan har vi insett att det nog var skidåkningen och matförskjutningen som var problemet. Har inte haft så stora problem när jag sprungit eller cyklat så uppenbarligen tar skidåkningen mer energi än de andra sporterna. Är tacksam för att vi inte satsat på det riktiga Vasaloppet i år, måste onekligen lära mig hur jag ska anpassa min diabetes till skidåkningen först. Nåväl vänner, skam den som ger sig. Idag ger vi oss ut igen för att åka ännu längre men ikväll lovar jag att ta mindre insulin till maten.