5 maj 2016

Min axelfraktur

Ikväll kl 21.05 är det tre veckor sedan jag bröt min axel. På väg hem från ett styrelsemöte med Liberala kvinnor halkade jag på rullgrus på gång- och cykelvägen. Tyvärr hade man vid sopningen av vägenlämnat ett brett band av rullgrus rakt över vägen. Jag, som var lycklig över att man sopat vägen, funderade på vilka arbetsuppgifter jag hade kvar att göra under kvällen och var helt oförberedd på högen av rullgrus. Jag föll handlöst framåt med armarna framför mig. Det gjorde så ont att jag först fick ligga och samla mig en bra stund innan jag lyckades vända mig på sidan. En ung man som kört förbi backade och steg ur sin bil och hjälpte mig att resa mig - vilken hjälte! Senare samma kväll körde min man upp mig till akuten. Det visade sig att jag hade fått två frakturer. Dels var högra armbenet helt av under axelkulan, dels var axelkulan spräckt - en sk flerfragmentsfraktur. Jag fick ett mitella och starka värktabletter och sedan sjukskrev läkaren mig i åtta veckor. Den läkaren kände ju inte mig ;)

Jag höll mig hemma i sex arbetsdagar. Därefter började jag med att arbeta tre timmar om dagen den första veckan. Den här veckan har jag arbetat fyra timmar om dagen. Det kommer således räcka för min del med sjukskrivning på 25 % framöver. Fr o m slutet av maj arbetar jag heltid igen. En och annan undrar kanske om det är klokt att börja arbeta så tidigt men för mig är det verkligen det. Det viktigaste för mig är ju att bli rörlig i axeln igen. Enligt läkaren och enl internet är prognosen inte helt lysande för den här typen av frakturer. Redan efter ett par dagar hemma märkte jag att jag fick ont i övriga kroppen av att sitta för mycket. Efter alla år med träning anser jag mig ha en väldigt god kroppskännedom så jag hittade snabbt sätt att få igång rörligheten. Jag lärde mig också omedelbart att använda vänster hand på både Ipad och dator. Tack vare en lyhörd chef på Åklagarkammaren kommer jag kunna arbeta där på ett mycket bra sätt! Och politiska möten går ganska bra eftersom man slipper skriva så mycket för hand, bara man kan resa sig upp emellanåt och röra på sig.

Nu handlar det mycket om träning för att återfå så mycket som möjligt av rörelseförmågan. Jag tränar därför flera gånger om dagen. Tur att jag gillar yoga-liknande rörelser där man hela tiden tänjer på sin rörlighet och smärtgräns! Har begränsat intaget av smärtstillande. I natt avstod jag t ex helt från morfin. Det var visserligen rätt eländigt för det tog timmar att somna och jag sov nog bara fragmentariskt under natten men jag ska ändå prova en natt till. Är övertygad om att kroppen läker bättre utan smärtstillande. Har också hela tiden valt att fokusera på vad jag kan göra och inte tänka så mycket på vad jag inte kan, för att skapa en så positiv känsla i kroppen som möjligt. Tack och lov har jag en fantastisk man som ordnar så mycket av det praktiska och som redan den första helgen efter olyckan köpte ponchos till mig så att jag skulle kunna vara snygg även på olika möten! Skönt också att jag hade en olycksfallsförsäkring som framförallt ger mig ersättning om jag får en bestående rörelseinskränkning. Och så har vi äntligen tagit kontakt med Veteranpoolen för att få hjälp med trädgården. Det borde vi ha gjort för länge sedan men nu blev det ju extra akut. Ser nu fram emot att få hjälp av Gunnar!

Sammantaget deppar jag inte alltför mycket över olyckan. Jag har brutit ben två gånger förut. Det är intressant och viktigt att se hur man som person tacklar den här typen av motgångar för det säger väldigt mycket om hur man hanterar livet i övrigt. Efter frakturen har jag blivit ännu mer övertygad om att jag är en mycket stark person, en överlevare, och att jag har valt den bästa mannen man kan tänka sig!