8 maj 2016

Varför prioriteras inte våldsutsatta, missbrukande kvinnor?






















I januari 2016 beslutade socialnämnden att avveckla verksamheten på Kärrarps gård, inklusive akutplatsen för våldsutsatta kvinnor i missbruk. I februari stängdes verksamheten utan att någon annan akutplats hade anordnats. Jag var mycket upprörd över detta men fick till svar att frågan ju skulle utredas...

Och mycket riktigt - socialförvaltningen fick i uppdrag av socialnämnden att i mars presentera hur kvaliteten inom behandling, stöd och service till missbrukande kvinnor kan utvecklas och vilka satsningar som kan behöva göras inom missbrukarvårdens olika enheter. Tjänsteskrivelsen kom emellertid först i april, en dryg månad efter nedläggningen.

Efter min kritik förväntade jag mig förstås en alternativ akutplats, men inte. Istället hänvisar man till att det framöver (enl uppgift tidigast 2017) kommer finnas en kvinnospecifik akutplats på kommande TNE (tillnyktringsenhet) – alltså om ett år! Trots att en sådan tillnyktringsplats inte alls är ett boende. Och trots att det av socialförvaltningens handlingsplan för våld i nära relationer (uppdaterad 150803) framgår att det finns ett starkt samband mellan att leva med missbruk och att vara utsatt för våld i nära relation och att socialförvaltningen till och med ska undersöka möjligheterna att erbjuda bättre möjligheter till skyddat boende för kvinnor med missbruk.

Jag är väldigt bekymrad över den här hanteringen. För det första anser jag att en så stor kommun som Jönköping behöver ha en akutplats för våldsutsatta, missbrukande kvinnor. För det andra anser jag att man inte kan lägga ned en akutplats utan att ha en annan lösning. För det tredje anser jag att agerandet strider mot den gällande handlingsplanen. För det fjärde anser jag att socialförvaltningens olika verksamheter måste samverka bättre i den här frågan.

Liberala kvinnor kan inte acceptera att kvinnor som är dubbelt utsatta i Jönköpings kommun försatts i en ännu sämre situation än tidigare. En lösning kan inte skjutas upp till 2017, den måste ordnas NU!

5 maj 2016

Min axelfraktur

Ikväll kl 21.05 är det tre veckor sedan jag bröt min axel. På väg hem från ett styrelsemöte med Liberala kvinnor halkade jag på rullgrus på gång- och cykelvägen. Tyvärr hade man vid sopningen av vägenlämnat ett brett band av rullgrus rakt över vägen. Jag, som var lycklig över att man sopat vägen, funderade på vilka arbetsuppgifter jag hade kvar att göra under kvällen och var helt oförberedd på högen av rullgrus. Jag föll handlöst framåt med armarna framför mig. Det gjorde så ont att jag först fick ligga och samla mig en bra stund innan jag lyckades vända mig på sidan. En ung man som kört förbi backade och steg ur sin bil och hjälpte mig att resa mig - vilken hjälte! Senare samma kväll körde min man upp mig till akuten. Det visade sig att jag hade fått två frakturer. Dels var högra armbenet helt av under axelkulan, dels var axelkulan spräckt - en sk flerfragmentsfraktur. Jag fick ett mitella och starka värktabletter och sedan sjukskrev läkaren mig i åtta veckor. Den läkaren kände ju inte mig ;)

Jag höll mig hemma i sex arbetsdagar. Därefter började jag med att arbeta tre timmar om dagen den första veckan. Den här veckan har jag arbetat fyra timmar om dagen. Det kommer således räcka för min del med sjukskrivning på 25 % framöver. Fr o m slutet av maj arbetar jag heltid igen. En och annan undrar kanske om det är klokt att börja arbeta så tidigt men för mig är det verkligen det. Det viktigaste för mig är ju att bli rörlig i axeln igen. Enligt läkaren och enl internet är prognosen inte helt lysande för den här typen av frakturer. Redan efter ett par dagar hemma märkte jag att jag fick ont i övriga kroppen av att sitta för mycket. Efter alla år med träning anser jag mig ha en väldigt god kroppskännedom så jag hittade snabbt sätt att få igång rörligheten. Jag lärde mig också omedelbart att använda vänster hand på både Ipad och dator. Tack vare en lyhörd chef på Åklagarkammaren kommer jag kunna arbeta där på ett mycket bra sätt! Och politiska möten går ganska bra eftersom man slipper skriva så mycket för hand, bara man kan resa sig upp emellanåt och röra på sig.

Nu handlar det mycket om träning för att återfå så mycket som möjligt av rörelseförmågan. Jag tränar därför flera gånger om dagen. Tur att jag gillar yoga-liknande rörelser där man hela tiden tänjer på sin rörlighet och smärtgräns! Har begränsat intaget av smärtstillande. I natt avstod jag t ex helt från morfin. Det var visserligen rätt eländigt för det tog timmar att somna och jag sov nog bara fragmentariskt under natten men jag ska ändå prova en natt till. Är övertygad om att kroppen läker bättre utan smärtstillande. Har också hela tiden valt att fokusera på vad jag kan göra och inte tänka så mycket på vad jag inte kan, för att skapa en så positiv känsla i kroppen som möjligt. Tack och lov har jag en fantastisk man som ordnar så mycket av det praktiska och som redan den första helgen efter olyckan köpte ponchos till mig så att jag skulle kunna vara snygg även på olika möten! Skönt också att jag hade en olycksfallsförsäkring som framförallt ger mig ersättning om jag får en bestående rörelseinskränkning. Och så har vi äntligen tagit kontakt med Veteranpoolen för att få hjälp med trädgården. Det borde vi ha gjort för länge sedan men nu blev det ju extra akut. Ser nu fram emot att få hjälp av Gunnar!

Sammantaget deppar jag inte alltför mycket över olyckan. Jag har brutit ben två gånger förut. Det är intressant och viktigt att se hur man som person tacklar den här typen av motgångar för det säger väldigt mycket om hur man hanterar livet i övrigt. Efter frakturen har jag blivit ännu mer övertygad om att jag är en mycket stark person, en överlevare, och att jag har valt den bästa mannen man kan tänka sig!


video

4 maj 2016

Mitt tal vid nyinvigningen av Stadsbiblioteket

Jag är så stolt över att få vara med om den här invigningen.
För det här är BÅDE en nyinvigning av vårt älskade Stadsbibliotek OCH en invigning av ett QulturCentrum.

Förra mandatperioden var jag kommunalråd med ansvar framförallt för kulturen men jag var också ordförande i Länsmuseet och i Arkivförbundet. I det första kommunprogram som jag fick vara med om att skriva, som gällde under 2011-2014, skrev vi i den dåvarande politiska majoriteten (Alliansen och MP) bland annat in att vi ville att våra bibliotek skulle vara moderna informationscentra och mötesplatser. Så var det inte då, 2011.

2013 bestämde vi oss för att göra ett Kulturlyft i kommunen.
Trots att kommuninvånarna aldrig varit så nöjda med tillgången till kulturaktiviteter som då och trots att de i snitt var mer nöjda än invånarna i alla de andra kommuner som var med i SCB:s undersökningar. För vi i den politiska majoriteten hade högre kulturella ambitioner, vi ville att Jönköpings ställning som ett regionalt kulturcentrum skulle säkerställas och att vårt kulturella anseende skulle öka. Och vi gjorde därför den bredaste satsningen någonsin i vår kommun.

En av de största kultursatsningar vi beslutade om var att det här huset, vårt ”Arkiv/biblioteks- och museihus”, skulle utvecklas till ett QulturCentrum (QC, som vi gillade att kalla det).

Arkivhuset invigdes ju 2010 och Länsmuseet renoverades 2011-13. Nu ville vi forma huset till en helhet - till en tillgänglig, välkomnande och kulturell mötesplats som i mycket större utsträckning än då inbjöd till aktivitet och användande av vårt kulturarv. Vi ville modernisera Stadsbiblioteket (som inte renoverats särskilt mycket sedan invigningen 1969) och öka samarbete med länsmuseet och stadsarkivet. Detta hus är ju faktiskt länets viktigaste fysiska skyltfönster för kulturarvsfrågor och en enastående resurs.

Från politikens sida har vi också varit tydliga med att kommunen ska samarbeta ännu mer med kommunens invånare än tidigare. I arbetet med detta QC önskade vi så mycket inflytande från allmänheten som möjligt. Det tydligaste beviset på det är alla mysiga krypin och trevliga sittplatser som efterfrågades av många besökare.

Länsmuseet och Arkivet har också varit delaktiga, bland annat i utformningen av huvudentrén och med att tydliggöra entrén till den stadshistoriska utställningen. Jag tycker att vi verkligen har lyckats skapa en bättre helhet mellan arkiv, bibliotek och museum.

Med denna nya inredning och struktur tycker jag att biblioteket uppgraderats till dagens och framtidens biblioteksverksamhet. Precis som vi menade i kommunprogrammet 2011.

Vi politiker älskar bibliotek. Det nya biblioteket i Bankeryd, som invigdes förra året, har blivit en succé och nästa år är det dags för Huskvarnas bibliotek att flytta in i splitter nya, moderna lokaler. Och enligt det nuvarande kommunprogrammet ska även Norrahammars bibliotek flytta in i nya lokaler under mandatperioden.

MEN, det finns bara ETT QulturCentrum som det ni just nu står i!! Jag hoppas att ni blivit lika förälskade som jag!

Jag vill avsluta med att tacka alla som medverkat till denna fantastiska förvandling - tjänstemän, medborgare och politiker. Ni har gjort ett fantastiskt jobb!! Ni har tillsammans skapat ett modernt QulturCentrum i Jönköping.